Tid.

Den ständiga bristen, den ständiga önskan om mer, den ständiga tävlingen mot, den ständiga pressen på att hinna mer på mindre.. det är tiden jag pratar om.
Tiden som aldrig räcker till, tiden som ständigt minskar, tiden som ständigt stressar sönder ens vardag, helg och tiden däremellan.

Jag vet inte hur många gånger varje vecka jag hör orden: "åh, om jag bara hade tid", "jag har inte tid", "tiden räcker inte till", "tänk vad tiden springer iväg", "oj vad fort tiden går"
Var det verkligen såhär förr? Att tiden konstant var samtalsämnet, att stressen var så total, att tidsbristen stressade sönder varenda människa?
För så verkar det vara nu..

Måste, borde, vill och önskar.. allt detta ska rymmas inom 24 timmar, det gör det aldrig!

Jag längtar efter tid... tid som står stilla..tid utan press..tid utan slut..tid utan stress..tid utan tävling..tid utan tid..

Samtidigt säger Gud att om vi prioriterar Honom så ska vi få tid till allt det som Han vill att vi ska göra..och det är väl så.. vi har fått tid av Gud, att göra det Han vill att vi ska göra..och den tiden ska räcka till..men, sen kommer våra viljor och våra måsten in..och då finns inte tillräckligt med tid längre..

Hur får man ihop livet egentligen? Med alla måsten, med alla borden, med alla önskningar, med alla viljor, med alla behov, med arbete och vila?

Återvända.

Tillbaka på kontoret efter några dagar av annat.
Helgen var jag ledig, den spenderades med min fantastiske pojkvän. Vi tog hans bil och åkte till hans mormor i Eksjö. När vi kom fram välkomnade hon oss i dörren med förklädet på och papiljotter i håret, precis så som en mormor ska...vi blev välkomnade med öppnade armar och hade ett underbart dygn i Eksjö..
Tillbaka i Kristinehamn hann jag med att packa om väskan och sova 6 timmar, sen var det dags att åka till Mariannelund för tre dagar av "kvinnor i Guds tjänst". Tre dagar tillsammans med ett 60tal kvinnor som alla på något sätt har en kallelse att arbeta i församling, och det var helt underbart! Att få dela livet, erfarenheter, be tillsammans, skratta, gråta... och så bara en sån sak som att slippa laga mat, diska, städa eller göra någon vardagssyssla..att bli servad, att få sitta och lyssna och bli ompysslad.. Det har varit som balsam för själen.. För att inte tala om sömnen! Vi somnade tidigt och fick minst 8 timmars sömn varje natt..kändes som att få vara i himlen några dagar..

Känner enormt stor tacksamhet över den senaste veckan..det var precis vad jag behövde!

Nu är jag hemma i Kristinehamn i 24 timmar till, sen drar vi iväg på konfaresa med våra härliga konfirmander, tror det kommer bli tokbra, ser fram emot det! En helg i ett vårigt Stockholm, inte dumt alls!

Nu har jag suttit i telefonkö i 25 minuter och hann skriva ett blogginlägg under tiden..gäller att vara effektiv när man har mycket att göra! Bara SJ har hjärta att svara så kan jag göra lite annat med livet också..

Frid!

Ett avslutande bibelord, ett uppmuntrande sådant:
Ps 91
"Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar."

Tänk att få SITTA och VILA under den Högstes beskydd.. så, du som är trött, sätt dig och vila hos Gud..det är nog den bästa vilan!