Tid.

Den ständiga bristen, den ständiga önskan om mer, den ständiga tävlingen mot, den ständiga pressen på att hinna mer på mindre.. det är tiden jag pratar om.
Tiden som aldrig räcker till, tiden som ständigt minskar, tiden som ständigt stressar sönder ens vardag, helg och tiden däremellan.

Jag vet inte hur många gånger varje vecka jag hör orden: "åh, om jag bara hade tid", "jag har inte tid", "tiden räcker inte till", "tänk vad tiden springer iväg", "oj vad fort tiden går"
Var det verkligen såhär förr? Att tiden konstant var samtalsämnet, att stressen var så total, att tidsbristen stressade sönder varenda människa?
För så verkar det vara nu..

Måste, borde, vill och önskar.. allt detta ska rymmas inom 24 timmar, det gör det aldrig!

Jag längtar efter tid... tid som står stilla..tid utan press..tid utan slut..tid utan stress..tid utan tävling..tid utan tid..

Samtidigt säger Gud att om vi prioriterar Honom så ska vi få tid till allt det som Han vill att vi ska göra..och det är väl så.. vi har fått tid av Gud, att göra det Han vill att vi ska göra..och den tiden ska räcka till..men, sen kommer våra viljor och våra måsten in..och då finns inte tillräckligt med tid längre..

Hur får man ihop livet egentligen? Med alla måsten, med alla borden, med alla önskningar, med alla viljor, med alla behov, med arbete och vila?

Återvända.

Tillbaka på kontoret efter några dagar av annat.
Helgen var jag ledig, den spenderades med min fantastiske pojkvän. Vi tog hans bil och åkte till hans mormor i Eksjö. När vi kom fram välkomnade hon oss i dörren med förklädet på och papiljotter i håret, precis så som en mormor ska...vi blev välkomnade med öppnade armar och hade ett underbart dygn i Eksjö..
Tillbaka i Kristinehamn hann jag med att packa om väskan och sova 6 timmar, sen var det dags att åka till Mariannelund för tre dagar av "kvinnor i Guds tjänst". Tre dagar tillsammans med ett 60tal kvinnor som alla på något sätt har en kallelse att arbeta i församling, och det var helt underbart! Att få dela livet, erfarenheter, be tillsammans, skratta, gråta... och så bara en sån sak som att slippa laga mat, diska, städa eller göra någon vardagssyssla..att bli servad, att få sitta och lyssna och bli ompysslad.. Det har varit som balsam för själen.. För att inte tala om sömnen! Vi somnade tidigt och fick minst 8 timmars sömn varje natt..kändes som att få vara i himlen några dagar..

Känner enormt stor tacksamhet över den senaste veckan..det var precis vad jag behövde!

Nu är jag hemma i Kristinehamn i 24 timmar till, sen drar vi iväg på konfaresa med våra härliga konfirmander, tror det kommer bli tokbra, ser fram emot det! En helg i ett vårigt Stockholm, inte dumt alls!

Nu har jag suttit i telefonkö i 25 minuter och hann skriva ett blogginlägg under tiden..gäller att vara effektiv när man har mycket att göra! Bara SJ har hjärta att svara så kan jag göra lite annat med livet också..

Frid!

Ett avslutande bibelord, ett uppmuntrande sådant:
Ps 91
"Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar."

Tänk att få SITTA och VILA under den Högstes beskydd.. så, du som är trött, sätt dig och vila hos Gud..det är nog den bästa vilan!

Frihet.

"Where the spirit of the Lord is, there is freedom.."

Där Herrens ande är, där är frihet.."
Oj vad sant det är..det är på rikitgt! Testa.. där du bjuder in Herrens Ande, där blir det frihet!

Har egentligen bara två saker att säga om dagen: Frihet och Seger!

Tacksamhet.

En vardag, en arbetsdag, en medarbetares vardag..en helt vanlig dag...

Varit på pastorsdag i Karlstad idag, när jag satt där så tänkte jag bara: vad stort! Tänk att lilla jag får sitta här och att vi som sitter här delar kallelsen att arbeta i församlingen och att vi alla delar hjärtat för Värmland..stort!

När vi kom tillbaka till Kristinehamn så var det egentligen dags att gå hem, men kände i mitt hjärta att jag inte alls skulle hem..så, bad och frågade Gud: vart vill du att jag ska nu?
En familj dök upp i tanken, så jag köpte med mig lite tulpaner och åkte dit..och vilken eftermiddag det blev..ljuvligt.
Åh, mer sånt, Gud!!
När jag tog min cykel och begav mig hemåt efter nån timma så kände jag sån tacksamhet..tacksamhet till Gud, att Han får vara den som leder vår vardag och får vara den som talar till oss och ger kraft till att göra det som Han vill.. Mer av Dig Gud och mindre av mig!

Såg de första krokusarna idag också, solen har lyst på oss här i Värmland och värmt oss med sina efterlängtade strålar.. Snön smälter mer och mer och snart tror jag att jag vågar hoppas på att träden här har löv också..

En ung kvinna mitt i livet..och jag känner mig såå liten..men så tacksam..för på nåt sätt antar jag att Gud är med mitt i allt och leder mig framåt...

Ny.

Hur länge är man ny?

Hur länge är man:

- nyinflyttad?

- nyanställd?

- nykär?

- nyklippt?

- nyfiken? om man inte är nyfiken, är man bara fiken då?

Hur länge är man den "nya" i sällskapet? 

En evighet.

Längesen nu, och oj vad mycket som skett i livet!

Jag jobbar på i Kristinehamn, vilket är en utmaning, men oftast en rolig sådan.
Jag har börjat träna på gym..gjorde en Bodyscan som visade att min kropp är 50 år gammal, inte okej! Därav min träning och även en omläggning av kosten..ska försöka att bli ung på nytt tänkte jag..men blir jag inte det, så, vad gör det om 100 år?!
Jag har predikat på lite olika ställen, vilket är så fantastiskt roligt!
Jag är kär och har världens finaste pojkvän, David...underbar är han! Snygg också! Och en riktig Gudsman..oh, hjärtat slår sådär härligt fort när jag tänker på honom..
Jag börjar få ordning i min lägenhet, börjar få ett hum om hur jag vill att det ska vara, vilka färger som ska vara vars och vad jag vill ha dit..
Snön har börjat smälta och jag börjar få en aning om att Kristinehamn faktiskt kan ha en gräsmatta att bjuda på, att de har asfalt och inte bara gator av is..
Jag ser fram emot att se vattnet här utan is också..för vem vet hur det ser ut utan is i Värmland?
Har hunnit hälsa på syster i Jönköping och träffa hennes fina Samuel, mys!
Hunnit vara hemma i Norrland några dagar, lärt mig åka slalom, haft kvalitetstid med familjen och njutit av att få norrlandsluft i mina lungor.
Jag har hunnit med att tvivla på mig själv men också att känna mig säker..
Jag har hunnit med att läsa Bibeln och be, men också att ifrågasätta och undra om Gud verkligen har koll på saker och ting..
Jag har känt mig pigg men också haft en period av extrem trötthet..
Jag har undrat, drömt, skrattat, gråtit, sovit, ätit frukostar, lunchar, middagar och fikat..
Jag har ändrat uppfattning om människor jag haft förutfattade meningar om..
Jag har varit på härliga hembesök hos härliga människor i församlingen jag har förmånen att få tillhöra..
Jag har hunnit såra människor, blivit sårad men jag har också hunnit bli förlåten och hunnit förlåtit..
Jag har träffat nya människor..
Jag har undvikit att hälsa på människor jag träffat, jag har hälsat och samtalat med människor..
Jag har längtat hem, jag har längtat bort men också längtat efter att få stanna..
Jag har frågat, undrat, önskat..

och under tiden jag skriver detta så tittar solen fram och berättar för mig att den inte har gett upp våren, den bara glömde bort tiden imorse när snön kom.. skönt.

Vad har du gjort?

Att måla tånaglarna gör vardagen roligare.

Igår hade jag en halvdeppig dag, orkade inte göra så mycket och blev ännu deppigare av det. När jag är deppig brukar jag ställa mig i duschen, för att rensa huvudet och känna mig lite fräsch..det brukar hjälpa men inte igår.. men, när jag hade duschat kom jag på att "röda tånaglar måste göra vardagen lite mer värd", så, sagt och gjort..jag målade mina tånaglar röda och det hjälpte..bara tanken på att mina tånaglar va snygga och röda under strumporna gjorde mig lite gladare..

Avslutade min deppiga måndag med att umgås med de bästa, Berners..fint avslut på dagen och inte nog med det, när jag satte mig på sängkanten innan jag skulle lägga mig och tog av mig strumporna så hälsade mina röda tånaglar mig i ansiktet och jag log.