Hemlängtan och familjelängtan

Längtar så efter min familj! Längtar efter att få krama om dem, mysa, busa och prata..att vara så avslappnad som man bara kan vara med dem man har växt upp tillsammans med, fisa utan att nån bryr sig, rapa vid matbordet, nypa varandra i armen, gråta om man vill, skratta åt dåliga skämt, dra egna påhittade dåliga skämt, diskutera saker och veta att man alltid är älskad..
Underbart! Jag älskar min familj!

Funderar ofta på det där med familj nu när jag bor själv såhär.. särskilt under adventmornarna, söndagarna när man ska tända ljus tillsammans och äta familjefrukosten..nu struntar jag i frukosten och tänder ljuset med min församling i stället..för jag tycker det är så tråkigt att göra det själv!
Äta frukost själv, laga mat själv, äta mat själv, städa själv, sitta i soffan själv..
Allt i livet blir annorlunda när man bor själv och inte kan välja sina stunder när man ska vara själv utan man alltid är själv.

När jag bodde hemma var det bara skönt att vara själv ibland, men då visste man också att det kom hem folk efter ett tag, här är det inte så.. här är jag själv. Punkt.

Jag otrivs inte, jag tycker om mitt liv, jag är glad över min lägenhet, tacksam över mitt liv, fantastiskt glad över mina vänner och de människor jag träffar här. Jag känner mig sällan ensam. Jag har det bästa jobbet jag nånsin kunnat drömma om och jag njuter verkligen!

Samtidigt finns längtan där, efter någon att dela allt detta med, jag vet att den dagen kommer! Och under tiden kommer jag njuta av tiden jag har nu, njuta av att längta, vänta och drömma..
Ta vara på tiden, lära mig saker som att laga mat och greja så jag är förbered för att ta hand om min egna familj som förhoppningsvis kommer en dag.. och när min egna blivande familj kommer längtar jag efter att vi ska få känna oss så avslappnade med varandra att vi fiser, rapar, skrattar, gråter, diskuterar, drömmer, busar och myser så avslappnade som man bara är med sin egen familj..

Nya tider.

Jag bor numera i Kristinehamn, i en helmysig lägenhet med högt i tak och lutande golv.
Jag har världens bästa jobb som medarbetare i pingstkyrkan här, jobbar med underbara människor.
Skrattar mycket, drömmer mycket, visionerar mycket, umgås mycket, jobbar mycket, upplever mycket..

Livet har helt klart tagit en vändning, ÄNTLIGEN, känns så rätt allting, känns som att jag har hittat hem.

Känslan jag så länge har bett om, känslan av att få landa någonstans, komma hem..den har jag hittat nu!

Vill verkligen inte att detta ska ta slut, är så rädd att något ska hända så får allt detta härliga att ta slut..det har varit så i mitt liv för mycket på sistone, bra saker har hänt och sen har något hänt och allt har raserats. Jag orkar inte det, nu får det vara nog med dåliga saker.

Ikväll ska jag åka med ett gäng grabbar på konsert och bara en allmänt härlig kväll.
Har min första lediga helg sen jag började..känns gott! Och det mest sköna med en ledig helg är att jag får längta till jobbet..tänk att ha ett sånt bra jobb att man längtar dit när man är ledig..bra betyg!

Så, nya tider, ny glädje och ett nytt liv känns det som!
Glädje!